Array
(
    [breadcrumb_data] => Array
        (
            [title] => Varför är skogen så osynlig i den svenska kulturpolitiken? – Aktuellt från KSLA nr 1-2022
            [ID] => 57056
            [post_type] => metablobb
            [URL] => /varfor-ar-skogen-sa-osynlig-i-den-svenska-kulturpolitiken-aktuellt-fran-ksla-nr-1-2022
            [parents] => Array
                (
                    [0] => Array
                        (
                            [ID] => 1563
                            [parent_number] => 1
                            [title] => Artiklar
                            [URL] => https://stage.devbits.se/arkiv/biblioteket/artiklar/
                        )

                    [1] => Array
                        (
                            [ID] => 1026
                            [parent_number] => 2
                            [title] => Biblioteket
                            [URL] => https://stage.devbits.se/arkiv/biblioteket/
                        )

                )

        )

)












Varför är skogen så osynlig i den svenska kulturpolitiken? – Aktuellt från KSLA nr 1-2022

Rapport från tre rundabordssamtal i juni 2022.


Dags att nominera till Anders Walls Landsbygdsstipendium, 200 000 kr! Mer information
Mer information

Skogen har tillsammans med malmen och järnet gjort att Sverige kunnat utvecklas till det land vi lever i idag. Mot bakgrund av denna skogens stora betydelse framstår det som märkligt att den är så osynlig i den svenska kulturpolitiken. Detta var utgångspunkten för tre rundabordssamtal på KSLA i juni med ett 50-tal deltagare från såväl departement och myndigheter som kultur- och skogssektorn.

Det finns en intressant och spännande historia att berätta – men ingen som med tillräcklig kraft kan förmedla den. På nationell nivå är det otydligt vilken eller vilka kultur­arvsinstitutioner som har ansvar för skogarnas historia. De båda lite större skogsmuseer som finns – i Siljansfors och i Lycksele – är båda kommunala/regionala angelä­genheter som drivs utan statligt stöd. De har därmed inte möjlighet att ta det nationella ansvar som idag saknas.